Låt oss nära det litterära!

Fick ett infall och skrev mycket i helgen. Som jag tidigare klagat över inför både Linn, Leif och andra så lider jag av en hopplös ångest över vilken väg min stil och mitt språk ska vandra. Slutsatsen som jag (mycket logiskt) kommit till går ut på följande: skriv av dig! Om jag bara skriver, helt opretentiöst, kommer allt att utvecklas av sig självt. Mitt utlåtande är att det numera finns flyt i det jag skriver (samt att det är mindre högtravande - mycket mindre högtravande). Jag känner dock att det för tillfället är för rått vad gäller beskrivningar för att jag ska vara helt tillfreds. Jag tänkte lägga ut ett kortare stycke (som delvis bygger på ett äldre). Det skvallrar i alla fall lite om den riktning jag valt närma mig processen ur (ni får ursäkta formatet, bloggen vill inte riktigt gå med på snygga indrag und so weiter):

 

’Klarade han sig?’ frågar Yrsa och rör runt i det höga glaset med sin sked, ’jag menar, han kommer att bli bättre igen – eller hur?’.

Den sista frågan ställs med stort eftertryck. Utanför faller stora snöflingor från en fläckvis mörk himmel. Stadens sedvanliga mandelmjölksmodd har ersatts med vad som enbart kan beskrivas som ett dåligt vykort. Vägarna tycks oframkomliga och de människor som inte tagit sin tillflykt till hemmen breder ut sig över divaner runt om på kvarterets kaféer. Lukas rör förstrött om i sitt eget glas och ler förläget.

'Jag vet inte, jag har inte hunnit tala med honom – det har liksom inte funnits tid’.

Han skälver till vid ordvalet, men väljer att inte rätta sig själv.

’”Liksom inte funnits tid”’, upprepar hon roat och skakar på huvudet, ’du är en grym, känslokall man, vet du det’.

’Jag har naturligtvis varit förkrossad’, fortsätter han, ’och det hjälper ju inte någon av oss om jag också bryter samman vid sjukhussängen’.

’Naturligtvis’.

’Dessutom’, fortsätter han genast och tar en klunk kaffe, ’så är jag inte hemma’.

Det blir tyst. Utanför piskas folk av virvlande kristalliseringar – Stockholm har förvandlats till Tuonela. Yrsa drar med fötterna längs bordsbenet och för läpparna mot glasbrämen. Han har alltid fascinerats av hennes läppar, sättet hon dricker på: hon särar snabbt på dem och häller sedan i sig kaffe utan att vidröra behållaren. Lukas börjar dra av sig jackan men fastnar klumpigt med armen i höger ärm.

’Jackjävel’, muttrar han för sig själv, ’jag känner mig som elefantmannen’.

’Var du på lektionen idag?’ frågar Yrsa och höjer handen mot en kvinna i kassan.

Lukas får av sig jackan och lutar sig bak mot stolsryggen.

’Nej’, flämtar han.

’För upptagen på kibbutzen?’.

’Skojigt’.

Den pseudounga kvinnan kommer fram och tittar frågande på dem.

’Jag skulle vilja ha en macka’, säger Yrsa, ’kalkon – gärna med senap, om det finns’.

’53’, säger kvinnan och tittar på Lukas.

’Bulle – vanilj’, häver han ur sig som svar på hennes blick.

’13’.

’Lika charmerande som en grottmänniska’, säger Yrsa då kvinnan gått, borstar av sig ett par av de droppar som bildats efter snön och börjar ta av sig sin egen jacka.

’Än en gång’, säger hon och hänger jackan på stolsryggen, ’ska du inte ta och besöka honom, med ett sådant flärdfullt och otvunget sätt bör doktorer och sköterskor finna mycket att lära av’.

’Du vet att jag inte gillar sjukhus’, säger han och undviker att kommentera hennes gliringar.

’Sjukhus – eller allvar?’.

’Om jag skulle hänga mig skulle jag se till att taket tålde tyngden’.

’Säg det till honom’, svarar hon samtidigt som hon metodiskt rotar runt i sin väska, ’kan du ringa till min mobil?’ frågar hon och fortsätter, ’jag måste börja ha den i fickorna istället – eller i ett sådant där mobilkoppel’.

 


Kommentarer
Postat av: Sébastien

Jag gillar det.

2010-09-27 @ 03:20:49
URL: http://popstitute.blogg.se/
Postat av: Emma

Jag gillar det också, känns som jag vill läsa vidare. Fredagen den femtonde oktober spelar Linda teater på Bio Tellus vid midsommarkransens tunnebana, tror hon skulle bli glad om du kunde komma! hon är ju trots allt kvinnan som nästan kan omvända dig till straight.. :) Puss

2010-09-27 @ 14:50:45
Postat av: kim

jag blir nyfiken att läsa mer, du får fortsätta skriva ^^

2010-09-27 @ 21:27:27
Postat av: adam

Mycket bra men jag känner att det behövs fler ord: för att kommentera utdraget i egenskap av dialog framstår texten lovande. Det går i rätt tempo (så att säga), vilket är bra eftersom att dialoger tycks svåra för poeter som vill övergå till prosa, åtminstone i mitt fall. Att skriva "Den sista frågan ställs med stort eftertryck." är en bra markering, men kanhända lite mer parantes inom dramatik notering (enligt mig). Själva begynnelsemeningen ger ett intresse att veta av exakt varav denna fråga uppstod. I vilket sammanhang.



Avslutningsvis har du och jag ett likadant problem: det ser jag tydligt, det handlar om känslan. Inte intuition, utan vi tänker utifrån en akademiskt språkbehandling, en litterär/filosofisk värld, där elefantmannen och mandelmjölksmodd byter av varandra med jämna mellanrum. Dessvärre har vi, antar jag, en tendens att forma fiktiva karaktärer efter vårt eget sätt att tänka, och således blir både dialog och monolog ofta identiska speglingar av oss, som skribenter.

Språket klarar av övergången till prosa, enkelt. Men de skapade karaktärsdragen påminner alltförofta om upphovsmannens sätt att resonera/tänka dylikt. Tyvärr är det pretantiösa oundvikligt, det gäller bara att maskera sin hjärna: och Det klarar du utmärkt :)



Referensen till Tuonela (stad?) förstod jag inte: ack för att vara allmännt obildad

2010-09-28 @ 15:19:05
URL: http://rapportomadam.blogspot.com
Postat av: Alex

Tack alla!



Adam: Ja, det saknas ju, som det står ovan, ganska många ord. Håller på att utveckla lite i det deskriptiva, men vi snackade ju om det idag.



Folk som känner mig ser naturligtvis speglingar av mig i texten, men sedan är personerna ovan också menade att vara lika varandra till sätt/humor etc. Det återstår dock karaktärsutveckling, de fem sidor jag skrivit kladdade jag ner under 1-2 timmar i lördags.



Tuonela är det finska helvetet - isigt.

2010-09-29 @ 20:18:35
URL: http://dynadin.blogg.se/
Postat av: Alex

Emma: Jag kommer gärna och ser Linda spela!

2010-09-29 @ 20:19:15
URL: http://dynadin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0