Poesi




Efter dagens dynamiska samtalande på universitetet fick jag lust att kika i de poesiböcker jag glömt bort under höstens och vinterns intensiva studier. Trots min kärlek till den fria versen så innehar den japanska haikutraditionen (dvs. inte nödvändigtvis versmåttet i sig, utan komprimeringstanken) en speciell plats i mitt hjärta, därför tänkte jag citera några komprimerade favoriter nedan; detta med hopp om att den som läser min illa uppdaterade blogg kanske finner något vackert i dem. Tematiken är (som ni säkert märker) ofta kontemplativ och naturromantisk:


Vit dagg

Daggbestrött glittrar
den höstliga hedens gräs.
En vindstöt! Förbi –
och likt oträdda pärlor
skingrad den vita daggen.

/ Funya no Asayasu (800-tal)


Sommar

Nästan omärkligt
har våren strukit förbi
och sommarn kommit
Se! lätta, vita kläder
luftas på Kagus sluttning.


/ Kejsarinnan Jito (600-tal)


Höstskymning

Fritt från lidelser
är mitt hjärta – och ändå
flämtar det till av
svårmod, då beckasinen
lyfter från höstdunkeln mad.

/ Prästen Saigyo (1118-1190)


Blommornas färger

Blommornas färger
har blekts av långvarigt regn.
Så spills min skönhet
år efter år; jag åldras
till kväljning mätt på världen.

/ Ono no Komachi (800-tal)


Månsken

Liksom av rimfrost
min klädnad pudrades vit.
Men när jag sakta
strök över ärmens siden –
då var det idel månsken.

/ Fujiwara no Ietaka (1000-tal)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0