Nattagött!

Jag kan inte sova. Vaknade på tok för sent igår och har istället suttit vid en halvöppen persienn med min tekopp och klottrat i min anteckningsbok. Romaninspirationen känns tunn för tillfället, men jag återupptog en gammal vana från gymnasietiden och spontandiktade i 3-7-5-rytm (med inspiration från försvenskningen av versmåttet haiku - i dubblering). Som alltid står dungen bakom mitt lägenhetshus för inspirationen då jag vill känna istället för att tänka (eller nåt):



Sporvandring –

porösa bomullstoppar

och brustna daggkärl.

 

Vårmorgon,

som förstenar mig ständigt

med fåglars kvitter.


...


Jag påstår mig inte vara någon poet, men visst är det trevligt med lite sånt ibland?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0