*Dregel*

Fler oerhört vackra inredningsdetaljer till exempelvis ett vardagsrum

Fantastisk matta av Ingrid Dessau



Jag är också kär i den här vasen av Gustaf Percy:



En skulptur under namnet Apollo med lyra av Louis Gossin skulle bryta av den mer stilrena approachen samtidigt som det relativt rena formspråket inte skulle få den att kännas malplacerad. Härligt!




Kanske skulle vasen eller statyn kunna vara situerad ovanpå ett sånt här pittoreskt sidobord från 1950-talet?



Vid havet av Esaias Torén är jag väldigt förtjust i (och skulle gärna hänga den ovanför sängen)



Likaså den här målningen av Stellan Mörner föreställande en skymning:



Lite söndagsnöje ^^

Är sjukt trött efter att knappt ha sovit sedan i torsdags. Samtidigt har det varit en trevlig helg, utekvällen med Ann-Catrin och hennes vänner i fredags var fantastiskt trevlig!

Nåja, samtidigt som jag låter Världarnas krig stå på i bakgrunden (varför vet jag inte) har jag kikat runt på lite hus och möbler, bara för skojs skull. Plötsligt började jag tänka på exakt hur jag skulle konstruera och inreda ett hus om jag fick fria händer. Jag vet att det är väldigt abstrakt, men jag tyckte att det var lite kul och avslappnat att sitta och surfa lite efter inredningsdetaljer som tilltalar mig ^^ 

Först och främst, jag skulle lätt ha en sån här dusch:



Kanske tillsammans med ett sånt här fantastiskt badkar i vulkanisk sten?



Något jag velat äga sedan unga år är en version av en traditionell japansk plattformsäng:


Jag skulle nog dock gilla sängen bättre utan gavlarna, lite för distinkta (i sammanhanget) för min smak.

Sängen skulle jag nog placera i ett sånt här rum:



Jag vet att det ser väldigt traditionellt och japanskt ut, men tänk er en modernisering av rummet (med anpassad takhöjd för någon av min längd). Jag skulle nog behålla de mest grundläggande detaljerna (lite ljusare trä samt matchande nedtoning av golv) och sedan anställa någon för att göra en väggmålning (kanske något inspirerat av fauvinsm, eller varför inte go crazy och be om något i gotik? Snacka om stoff för mardrömmar XD) Jag har inget emot eklekticism så länge det är smakfullt. Dock tror jag att panelmålningarna i exemplet ovan hade fått bytas ut till mönster av Josef Frank. Nedan följer några exempel ur hans textil- och möbelproduktion jag är förtjust i:










De ovan presenterade exemplen hade jag tänkt skulle fungera som väggdekor (där naturbilden sitter) i rummet, sängen skulle stå mot den vägg där kalendern sitter (den skulle inte få vara kvar) och jag skulle placera ett av de här skåpen mot garderobsdelens bortre dörr:



Floraskåpet är klätt i florala illustrationer ur Carl Axel Magnus Lindmans Bilder ur Nordens flora. Är lite osäker hur jag få det här skåpet att inte bryta för mycket mot vissa av textilierna ovan, men jag tror att jag skulle valt det i mitten trots att färgerna klatschar lite grann. Jag gillar ju saker som ser fräscha och avskalat eleganta ut men som samtidigt är lite excentriska och färgglada. Lustigt nog så älskar jag även tyngre estetik som barock och gotik, men jag skulle nog inte vilja leva i ett hem som inretts på det viset.

En sån här anspråkslös stol av Arne Jacobsen titulerad Grand Prix skulle jag välja att placera snett utmed nedre vänstra hörnet av rummet (motsatt sida från skåpet)



Jag skulle antagligen välja att konstruera egna lampor, men visst är väl den här fantastisk?



......

Nåja, jag är trött. Jag uppdaterar någon annan dag om jag har lust ^^ Jag vet att många av mina vänner inte direkt delar mina preferenser till fullo, men detta är bara så Alex.

Den här sidan har fantastiska möbler för den som gillar skandinaviska möbler:

http://www.retromoderndesign.com/

!

Lite bra musik mitt i natten ^^




http://www.youtube.com/watch?v=MKVBtEuPSwc

Internetköp




När jag får pengar så blir jag alltid tokig! Det finns så mycket jag vill köpa, men för lite pengar. Den här gången försöker jag vara ekonomisk genom att utnyttja format och erbjudanden som drar ner slutsumman en aning.

Det första jag beställde var två böcker av Umberto Eco. Den enda kontakt jag haft med Eco är genom hans akademiska arbeten (han är ju medeltidsvetare och filosof som skrivit mycket inom bl.a. konst) så det ska bli spännande att läsa något skönlitterärt. Han har alltid intresserat mig av den anledningen att jag egentligen skulle vilja specialisera mig på medeltiden inom konstvetenskap (lika mycket som samtidskonst). Istället har jag valt att lägga den delen på min examen i idéhistoria (där det finns två medeltidskurser, á la 15 högskolepoäng, som jag kanske tänker ta)

Foucaults pendel var väl den jag var mest sugen på, men jag tänkte vara tråkig/ekonomisk och köpa två billiga pocketböcker och valde därför Rosens namn (som jag sett filmatiseringen av) och Gårdagens ö som verkar vara intressant (snyggt omslag om inte annat). Mot min vana valde jag att beställa dem på svenska, men min italienska är ringrostig *host, harkel* och den engelska utgåvan var dyrare. Dock har jag hört att de svenska översättningarna av honom ska vara bra (vilket inte alltid är fallet, engelsmännens är ofta bättre enligt mig).





Angående filmerna så beställde jag två filmer: All About Eve och M (Fritz Lang). Jag har velat se All About Eve under flera år (jag har inte sett mycket med Bette Davis) och den kostade bara 79 kr (M kostade 49 kr!)

"Acting should be bigger than life. Scripts should be bigger than life. It should all be bigger than life". /Bette Davis




Bara för att

Jag gillar den här bilden på mig och Nina, trots att jag har putmage.


Grubbel



Fint trätryck (om än färglöst)




För första gången på länge så ältar jag saker. Ältar och grubblar i största allmänhet.

Det som är ovanligt är att det mest gäller saker som jag kan göra något åt, istället för mitt eviga tjatande om existens och död (även om jag slängde in lite sånt också). Det hjälpte lite att fylla i formulären från min psykolog Inger, detta trots deras enorma brist på flexibilitet och nyansrikedom. Men ja, jag förstår ju att det är ett verktyg och inget annat. Jag försökte skriva lite på mitt manus, men jag har fastnat. Jag har gått från att tycka om det till att tycka att det är stundvis banalt, detta gäller då främst konversationerna som jag av nödvändighet försökt hålla så allmängiltiga som möjligt i början av boken.

Men ja, det var ju inte det jag skulle skriva av mig om. Jag känner mig bara, ensam. Jag har alltid varit bra på ensamhet, i vilket fall som helst så har jag vant mig vid det. På senare tiden har jag velat årgärda det, men jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga (hopplöst ringrostig som jag är - om man ens kan säga att jag testat lederna i någon större utsträckning). Hur gör man liksom? Det känns aldrig som att jag har förmågan att attrahera folk på riktigt och om jag har det så förstår jag säkert inte signalerna som andra sänder ut. Hur kan vara vara socialt fungerande men inte förstå sånt? Jag tycks iallafall vara väldigt duktig på det. Yey me! Jag vet hur man träffar människor men inte hur man träffar människor, är det inte paradoxalt? En del av mig tycker det är skönt att oroa sig över så världsliga problem istället för saker som inte går att göra något åt, samtidigt tror jag att det går hand i hand. Det är kanske en sjuk fantasi från min sida att de grubblande perioderna ska minimeras om jag lyckas anamma en "normal" livsstil. Celibat är hopplöst tråkigt i längden ska ni veta. Kanske är det också en reaktion på brytpunkten i mitt sociala umgänge. Förr umgicks jag med folk nästan varje dag, numera varierar det och är beroende av arbetstider, plugg etc. Jag har nog inte riktigt lyckats anpassa mig till det, men det är väl också kopplat till det faktum som nämns ovan.

Nåja, jag antar att det är ett bra tecken att jag faktiskt längtar efter det. Så har det inte alltid varit. När grubblar så pass mycket som jag gör idag så känns just den aspekten av mitt liv väldigt hopplös. Som om jag är mindre än en människa.


Ögonfröjd!

Jag tänkte köra vidare på det asiatiska spår som bloggen manövrerat sig utmed den senaste tiden genom att synliggöra min ofantliga kärlek till japanska trätryck! Det finns faktiskt inte NÅGON konst som haft sådant kreativt inflytande över mig som dessa båda herrars (framförallt i mitt skrivande). Jag ska undvika en enorm analys eftersom att det ofta kan förstöra själva upplevelsen, men nedan följer verk av mina två favoriter Katsushika Hokusai och Ando Hiroshige:

Katsushika Hokusai















Ando Hiroshige














"Gamla örhängen"

Jag vet att de flesta av mina vänner förknippar mig med en viss typ av musik. När jag var yngre lyssnade jag dock mycket på melodisk/industriell hårdrock (mycket pga. mitt umgänge mer än av genuint intresse).

Rammstein var dock mina favoriter bland alla dessa band, faktum är att jag fortfarande tycker ganska bra om några av deras låtar (men nästan bara från Mutter som jag tycker är deras intressantaste skiva, efter den har det lilla jag lyssnat på inte alls hållit någon bra kvalitet). Jag vet att sångaren sjunger med en överdrivet tillgjord röst ibland, men det finns faktiskt exempel på låtar som har bra lyriska kvaliteter såväl som en relativt fantastisk struktur. Videon till Sonne är ju också lite av en modern klassiker i musikkretsar (har jag hört). Det är dock något med den som inspirerar mig. Rammstein nyttjar också klassisk tysk litteratur och liknande referenser i sina texter.

Men ja, det är inte så att jag spontant sitter och spelar deras musik varje dag längre. Idag var första gången jag hörde bägge låtarna nedan på över 1 1/2 år. Dock är det  lite nostalgiskt ^^ Den där supermaskuliniteten som ofta följer deras musik stör mig dock rejält. Rammstein ska dock ha credd för att ha bidragit till att föra upp diskussioner kring BDSM, homosexualitet och kvinnlig sexualitet på en bred nivå och tagit ställning FÖR det. Till skillnad mot många andra hårdrocksband så ska också Rammstein ha en stark vänsterliberal profil både i sina texter och i sina egna åsikter. Deras nya skiva heter tydligen Liebe Ist Für Alle Da vilket betyder "Kärlek är för alla".

Nedan följer länkar till de bägge låtar jag fortfarande tycker ganska bra om:



http://www.youtube.com/watch?v=mfHlA3fmJG0

http://www.youtube.com/watch?v=masGGL8j1oE&feature=related


Uppsats

Jag har valt de första bilderna till min uppsats! Bilderna har godkänts för användning av konstnärerna Leif Holmstrand och Melati Suryodarmo. Bilderna är inte svartvita från början, men uppsatsen måste tyvärr tryckas i svrtvitt :P

Leif Holmstrand (Cabaret Sally Rattenmann)




Färg:







Melati Suryodarmo (Perception of Patterns in Timeless Influence)







Färg:







Vad tycks? Gillar ni bilderna?


Jubilee

YEEEEEES! Jag har letat och letat men äntligen fann jag Derek Jarmans Jubilee för under 100 kr (inkl. frakt) ^^

Jag ska inte säga så mycket om filmen, bara att den handlar om hur Elizabeth I transporteras till 70-talets England (en dystopi som så ofta hos Jarman) där hon konfronteras med klasskamp och anarki. Filmen blev allmänt avskydd i punkkretsar och kända profiler som Vivienne Westwood tog avstånd från Jarman (Westwood genom homofobiska tryck på t-shirtar).

Filmen (som är gjord innan Jarmans "storhetstid") är olik Jarmans andra, men likväl en kultklassiker i vissa kretsar. Nedan finns länkar till två scener ur filmen:



http://www.youtube.com/watch?v=JFJnRGGIzcE&feature=related



http://www.youtube.com/watch?v=gRL0c_HL2fY


MAHAHA!

En tant är och handlar med sitt barnbarn ∼5.
Tanten: Vill du ha en sådan där? (Tanten pekar på en radiostyrd båt.)
Barnbarnet (ser överlycklig ut): Ja!
Tanten: Det kan jag tänka mig.
Sedan skrattar hon högt och går därifrån med ungen utan leksaken.

Coolt!

När jag var hemma hos min syrra så bläddrade jag igenom hennes samling av inredningstidningar, i en av dem tipsades det om ett hotell i centrala Paris: L'Hotel.

Hotellet är inrett i en 1800-talsaktig stil som konnoterar Oscar Wilde och Paris. Eklektisk inredning som sportar mängder av konst och vackra textilier. Där finns också en restaurang med en stjärna i Michelinguiden.

















Takashi Miike

Jag är väldigt intresserad av asiatisk film. Många av mina favoritregissörer är japaner eller kineser (Akira Kurosawa, Ang Lee, Wong Kar-wai, Takeshi Kitano, Hayao Miyazaki och Takashi Miike) men det är framförallt den sista av dem som jag har ett ganska...ambivalent förhållande till.

Takashi Miike är känd för sin groteska filmer (ofta med inslag av väldigt svart humor) som tangerar vad som är socialt accepterat att visa. Hans film Audition anses av många vara så grotesk att andra skräckfilmsregissörer har omtalat den som FÖR svår att uthärda, jag kanske inte håller med om just DET utlåtandet men det är en väldigt obehaglig film. Så obehaglig att mindre luttrade personer faktiskt kollapsat och/eller lämnat biografer då den visades.

Nedan följer två trailers (till de två filmer jag äger av regissören) plus en trailer till hans kultförklarade Ichi the Killer (som jag inte sett ännu). Jag kan ju iallafall säga att dessa trailers inte är i närheten av filmerna. Den sista filmen (The Happiness of the Katakuris) kan vara den sjukaste jag äger, inte för att den är äcklig. Den är bara......ja den bara är. En zombiemusikal, fylld med splatter, pastischer på dålig humor, karaoke och interpretive dancing. Efter 44 sekunder ser man filmen för vad den verkligen är........

Audition




http://www.youtube.com/watch?v=yhsrsWcEspc




http://www.youtube.com/watch?v=haiSf60UsPQ&feature=related






http://www.youtube.com/watch?v=nIXyiJqMLJI


Cao Fei och Mariko Mori

Cao Fei (http://www.caofei.com/)



Mariko Mori





Kortare presentation av Cao Fei och Mariko Mori


De flesta vet inte särskilt mycket om den asiatiska samtidskonsten. Då den är ganska introvert till sin karaktär är det kanske inte särskilt konstigt, men en stor del av den asiatiska samtidskonsten behandlar faktiskt traditionella problem i stil med förhållandet till nya kulturformer (väst möter öst) samt synteser av den moderna och traditionella kultur som krockat på grund av bl.a. det här mötet.

En konstnär som framförallt behandlar den nya generationens subkulturer (med fokus på "Cosplayers") och kopplingar till alternativa drömvärldar är det kinensiska avantgardets kronprinsessa Cao Fei. Med fokus på drömliknande fiktionsvärldar följer hon en generations flykt från den grymma verkligheten, detta genom en juxtapositionering av utlevd fantasi och verklighet. Cao Fei arbetar med fotografi, film, performance, installation och något som ännu inte haft något större genomslag i väst: onlinekonst. En kombination av dessa är menad att skapa en förståelse för 2000-talets fiktionsvärldar.

Med onlinekonst avses projekt genomförda inom ramverket för den digitala drömvärlden. Genom att skapa avatarer (hennes avatar heter i vissa fall China Tracy) och bege sig ut i onlinespelens förlovade värld har Cao Fei skapat en helt ny plattform för att nå unga med sina tankegångar. Rent estetiskt kan man ifrågasätta de begränsningar som ett sådant agerande medför, men rent informationsmässigt är det briljant, för att inte säga genialiskt. Genom att endast bruka de mest moderna konstformerna för sina ställningstaganden har Cao Fei maximaliserat den potentiella värdeladdningen och möjligheten att göra en ny generation uppmärksam på de experiment som pågår inom samtidskonsten. Exempel på hennes sätt att arbeta syns i den här tyska dokumentären: http://www.youtube.com/watch?v=UPgazFGi__8 


Bilder ur hennes film Milkman (2004)







Bilder ur filmen Chain Reaction (2000)









Installationen Utopia Factory






Blandade fotografier i icke-kronologisk ordning:

















En annan av mina favoritkonstnärer är den japanska konstnären Mariko Mori. Mori jobbar framförallt med en syntes av teknologi, mode och zenbuddhism. Hos henne möts en japansk traditionsvärld med framtiden och nutiden. Betraktaren blir ofta avgörande för att hennes konst ska bli verklighet. Ett exempel är då hon lät deltagarnas kroppsrytmer registreras inuti ett silverfärgat UFO, sedan översatte hon dessa kroppsrytmer till digitala färgexplosioner konnoterandes döende stjärnor. Hennes verk existerar på en naturvetenskaplig basis (teknik, biologi, fysik och kemi). Hon har också en grund inom mode (före detta modell) vilket kanske märks på hennes renodlade fotografier.

Det är väldigt svårt att få tag i sammanhängande dokumentation om henne, men jag har lyckats få tag i några enstaka videos och bilder:


Videodelen av en installation kallad Oneness



http://www.youtube.com/watch?v=bYwbNirN4Hk&feature=related



Fotografi och inspelning från hela installationen Oneness (bilden är inte från samma utställningtillfälle utan från världens största konstmässa: Venedigbiennalen)





http://www.youtube.com/watch?v=acxYOBJ5Y4Q&feature=related



Blandade bilder (märk särskilt hennes högteknologiska konstruktion Dream Temple)









Känner att jag måste inkludera beskrivningen till de här stenarna (Tom Na H-iu):

"Tom Na H-iu is a place where souls waited to pass onto their next life in ancient Celts lore. The "standing stones" that were built according to these ancient myths inspired Mariko Mori to create a present day monument signaling life and death.
The piece is 3m tall, and made from glass. Mori's Tom Ha H-iu captures the death of stars and indicates its rebirth. This is realized by a computer connected to Super-Kamioka Neutrino Detection Experiment (Super-Kamiokande) that catches the light that stars generate when they die. The piece interacts with the incoming signals to radiate a new ray."







Den här bilden (ovan) tilltalar mig, kanske för att jag själv skrivit en kortare berättelse med ett liknande tema.



MAAAAAAAAT!



Som de flesta vet så älskar jag Nigella Lawson. Hennes köksfilosofi är min köksfilosofi ^^ Hon är dessutom karismatisk, sexig och tipsar om väldigt god mat. När jag vill slappna av så tittar jag på henne program, snyggt som det är. Att hennes mat innehåller typ 1 miljon kalorier och lägger på ett kilo per tugga skiter jag fullständigt i ;P Om ni vill få en hjärtinfarkt så skulle jag testa det sista receptet.

Här är några av mina favoritrecept (det första SKA jag laga snart):

Chocolate Cherry Trifle

http://www.youtube.com/watch?v=zGkVbK5d_iE&feature=related


Spinach Pumpkin Seed and Acovacdo Salad

http://www.youtube.com/watch?v=1mrdpH7P_Ps&feature=related


Grown-Up Hot Choc

http://www.youtube.com/watch?v=VPCf44kFK3s&feature=related


Breakfast Bruschetta

http://www.youtube.com/watch?v=AN04g_5Qw5k


Chocolate Croissants

http://www.youtube.com/watch?v=WoArHvno4LE&feature=related


Raspberry Oatmeal Swirls

http://www.youtube.com/watch?v=I32vIWHbo3A&feature=related


Linguine with lemon, garlic and thyme mushrooms

http://www.youtube.com/watch?v=2LxYZ2Uamh8&feature=related


Mexican Scrambled Eggs

http://www.youtube.com/watch?v=hMDZSTw2MxA&feature=related


Chocolate Peanut Butter Fudge Sundae

http://www.youtube.com/watch?v=ByhNCPxv7SY&feature=related

Let there be music!

Gick upp vid 06.15, så nu sitter jag och lyssnar på lite musik via youtube.

Jag har verkligen snöat in på Peter Bjorn And John (det ska inte vara något kommatecken) för tillfället. Det var ett tag sedan jag lyssnade på dem, men i kombination med Victoria Bergsmans röst (får man vara så snygg?) blir ju det här framträdandet helt fantastiskt! Dessutom så sker framträdandet hos en av mina favoritpersoner ^^



http://www.youtube.com/watch?v=7bgDplRH9rk&feature=related

????

Jag är väldigt intresserad av zoologi och har varit det ändå sedan jag var liten. Nu har man genom en bonde fått tag i resterna efter en helt okänd art, dränkt för ett antal år sedan eftersom att bonden blev livrädd då han stötte på den. Risken finns att det bara rör sig om dåliga prover, ungefär som med djuret man fann på den brittiska kusten för 1-2 år sedan (om ni minns) som sedan visade sig vara en säl. Oavsett vad så är djuret ovanligt, ser lite ut som en korsning mellan ett nattdjur, en apa och en alien XP

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5738113.ab


 

Tyskland

I kölvattnet av den tyska film (Mephisto) som jag köpte under min korta, men trevliga, shoppingspree med Sebastién i går så har jag än en gång återgått till att kontemplera min kärlek till den tyska filmen. Tyskan har, som språk betraktat, alltid varit vackert i mina ÖRON. Liksom den på många sätt lika "hårda" japanskan så har tyskan (enligt mig) fått utstå på tok för mycket kritik. Få språk innehåller så många subtila skiftningar i fonetiken (till skillnad från de mer lättsamt vackra latinska språken).     

Detta är såklart min åsikt, det ska dessutom tilläggas att jag hyser stor uppskattning inför både franskan och italienskan. Men jag dras samtidigt till tyskans mer svårsmälta nyanser, så långt ifrån de ideal vi matas med.

Varför tar jag då upp språket när jag ska diskutera film? Tyskans teatertradition är så starkt förknippad med röstflexibilitet att språkets karaktär spelar oerhört stor roll i skådespel och dramaturgi. Den som exempelvis sett Klaus Kinski spela vet nog vad jag talar om. Tyskan kan vara oerhört explosiv, dov men också svävande och skör (liksom japanskan). Kontrasterna är så oerhört stora, det är kanske också det som intresserar mig mer än många andra språks melodiska karaktär. Dessutom är den tyska filmen i större utsträckning än någon annan präglad av expressionismen, ett rörelse som jag finner oerhört intressant.


Nedan finns länkar till några absoluta favoriter inom tysk film (Jag tar dock inte med F.W Murnaus Nosferatu, eine Symphonie des Grauens, den är så självklar ;P)

Det första klippet är överjävligt fantastiskt!





http://www.youtube.com/watch?v=K1KO55JBuFE




http://www.youtube.com/watch?v=giSdX58um9E




http://www.youtube.com/watch?v=k_uMj4MToe0



Här är en film jag vill se:



http://www.youtube.com/watch?v=bHXZO-8wv7s&feature=related

RSS 2.0