Sommar och sol...and stuff

EFtersom jag vaknade vid 3 idag så passade jag på att gå ut och köpa frukost (croissant) och kaffe vid 8. Sedan begav jag mig mot Sickla strand med DN och maten. När jag satt vid bryggan och försökte njuta av livet så ramlade dock min korthållare ur fickan.........till min stora förskräckelse så hade betalkortet försvunnit! Efter 15-20 minuters letande under bryggan (vattnet var äckligt, men skönt) och hjälp av två främlingar som fotograferade varandras rumpor så konstaterade vi att jag måste glömt det i butiken. Jag gick dit igen, trots att jag visste att det måste ligga vid bryggan och mycket riktigt så fanns det inte i affären. Jag traskade tillbaka till stranden (det är ungefär 2 km mellan Hammarby Sjöstad och stranden, så jag var uppe i 6-7 km vid det här laget) och där låg mycket riktigt kortet mellan en sten och en sjögräsrot! Jag följde upp det med att ringa till handläggaren som försökt få tag i mig och nu har jag dessutom ett jobb på 20 timmar i månaden, yey ^^

Nu väntar jag bara på min tvättid (första gången jag använder tvättstugan) och tänker snart färga om mitt hår igen. Det krävs tydligen existentiella kriser då och då för att jag ska börja uppskatta livet igen ;P

LALALA!



Dagen igår var riktigt trevligt, trots min extrema trötthet. Spenderade dagen på Drottningholm (Slottet, Kina slott och teatern) där jag bland annat blev utvald att få "uppträda" på världens äldsta brukbara scen med guiden (jag fick vara vind och hon fick vara åska, känns ganska mäktigt att få använda världens äldsta specialeffekter).

Jag kom iallafall hem, helt utmattad, gick och lade mig vid 17.30 bara för att vakna för ungefär 20 minuter sedan till att:

1. Michael Jackson har dött.

2. Farrah Fawcett har dött.

3. Rykten om att Jeff Goldblum dött (som dock inte stämde). 

Jävligt många döda (halvunga) kändisar.......men that's life I guess :P

Get a life, jävla nihilist! (Varning, kvasifilosofi)

Så var det dags för ett sånt här inlägg igen.

Nu sitter jag här och läser/skriver mitt i natten eftersom att jag gick och lade mig runt 14.30 och vaknade vid 22.00. Min dygnsrytm börjar iallafall närma sig nattetid, vilket är bra.

Jag hade tänkt att sova en 2-4 timmar och gå upp klockan 6 för att fixa mig inför dagens exkursion till diverse 1700-tals slott men den lilla trötthet jag kände fick stå tillbaka för allmänt grubblande kring livet och döden (det sker ungefär var 3-4:e vecka sedan ett halvår tillbaka). Just nu är jag osäker på i vilken riktning min utbildning tar mig. Jag trivs bra med att läsa till min fil.kand i konstvetenskap och ser fram emot att läsa klart den andra i idéhistoria....men samtidigt så är jag nervös över det faktum att jag inte kommer kunna plocka ut något csn när jag vill ta en master/magister i något av ämnena. Min lösning ligger nog i att skaffa ett jobb, så jag får väl sikta på att jobba och plugga samtidigt.....kan ju visserligen leva ett halvår på pengarna jag får från mamma och pappa efter avslutad första fil.kand. Om jag sedan lyckas få en plats som doktorand så får jag ju 15500 i lön...måste bara hålla ut tills dess.

Mitt andra grubblande berör som vanligt döden. Jag ska inte tjata om min rädsla för den, men jag vill av terapeutiska skäl ändå skriva det i bloggen (i brist på någon att diskutera det hela med). Låt mig bara summera genom att konstatera att det nu snarare rör sig kring mitt arv än min egen och mammas död. Ja, det har gått så långt att jag grubblat över det faktum att det inte spelar någon roll om jag försöker lämna något med substans efter mig, för jorden kommer ju ändå gå under när solen förintas. Är det bara jag som har blivit nihilist med åren?????? Jag tror visserligen att Linn är lite nihilistisk av sig, men hon lyckas kombinera det med en sund inställning till döden...wtf!?!

Jag vill dock framhålla att jag blivit lite kvasispirituell (i brist på äkta tro) på köpet, håller på och läser en massa verk om etik och kretsloppsfilosofi. Det måste ju iallafall vara sundare (i mitt fall) än att sträckläsa artiklar skrivna av Ray Kurzweil? Dessutom så har jag kommit på att jag är avundsjuk på alla troende som jag tidigare hånat, skulle det inte vara skönt att helt kunna lägga sitt liv i händerna på tron om livet efter detta? Det närmaste jag kommer en sån tro är nog intresse för fysikernas teorier kring dimensionsfärd efter döden.

Sammanfattningsvis så tror jag att jag måste skaffa mig ett liv. Jag tror att bristen på dagligt umgänge börjar att få mig att grubbla över saker som jag inte kan göra något åt. Vi dör alla i slutändan (iallafall tills Aubrey de Grey får fram något med riktigt substans). Jag kanske ska skaffa ett jobb trots allt? Slå två flugor i en smäll.

.......

Jag vet att detta inte intresserar någon av er, men jag behöver skriva i bloggen för att få utlopp för grubblerierna och jag känner ändå att det ger mer bekräftelse att skriva om det här än i en dagbok.....även om ingen läser eller kommenterar det ;P

Halsbränna


Jag har fått halsbränna för första gången sedan jag var runt 11. Känns ju lite jobbigt, men jag får skylla mig själv som sover dåligt, traskar runt på uni, dricker kaffe och käkar soystroganoff med för mycket svartpeppar innan jag lägger mig :P

Jag lyckades vakna lite innan 21.00 och möttes av Måns Zelmerlöws rumpa i närbild när jag slog på tv:n. Allsången var tacksamt nog nästan slut och det fullständigt ologiska "Morden i Midsommer" skulle börja precis efteråt. Det hela slutade dock med att jag sitter här istället med programmet körandes i bakgrunden....inte för att jag tittat på det.

Jag såg faktiskt 2001: A Space Odyssey då jag satt uppe och vakade inför lektionen. Skamligt att erkänna det, men det var faktiskt första gången jag såg hela filmen. Den är ju i ärlighetens namn överjävligt fantastisk. Älskad av vissa och hatad av många. Enligt mig är det en av de mest framgångsrika allegorierna över det mänskliga medvetandets gränser som någonsin filmats, samtdigt så är den väldigt åtkomlig för den som tjusas av filmskapandets löjligt episka proportioner (moi).

.......

Jag ber om ursäkt för inläggets brist på kvalitet, jag är trött och behövde skriva av mig lite.

Dags för lite Burton

Jag är ett ganska stort fan av Tim Burtons tidigare filmer. Hans senare alster är ofta trevliga, men sällan lika magiska som de filmer han gjorde på 80 och 90-talet. Kanske beror det på den där nostalgifaktorn de flesta människor så ofta känner när det kommer till filmer man uppskattade som yngre, men jag tycker att hjärtat ofta fått stå tillbaka för tekniken på senare år. Nu kommer iallafall Tim Burtons version av Lewis Carrolls "Alice i Underlandet" och jag lyckades faktiskt hitta några futtiga sneak peaks på nätet. Johnny Depp ser nästan ut som jag föreställde mig att han skulle se ut, men Helena Bonham Carter.....jag vet inte om jag ska skratta eller gråta (på ett bra sätt naturligtvis ). ;P






Städa



Jag har fortfarande fuckad dygnsrytm, så just nu skurar jag badrummet. Det är trevligt att göra rent, men jag lyckades med konststycket att brännmärka övre delen av en skinka på handukstorkaren................inte för att jag städade naken, men mina mjukisbyxor hängde lite lågt i ett ögonblick av missriktad slampighet.

......

Nu ska jag sortera tidningar och diska! 

Lilla Bukowskis

Johan informerade mig om att bilderna från vårt VIP-besök på Lilla Bukowskis sommarvisning fanns upplagda på deras sida.

" En stor skara nyfikna trotsade regnet och strömmade till Berzelii Park, då Lilla Bukowskis bjöd till visning inför sommarauktionen.


Som alltid lockade konst och unika inredningsföremål, men framförallt var det den utökade  avdelningen med spännande vintagemode som  drog till sig stor uppmärksamhet. Hermés, Pucci, Dior, Valentino, Gucci samt en läcker samling Courrègesplagg toppade utbudet. "

Det var en väldigt regnig dag, vilket gjorde känslan att att glida runt i lokalerna med ett glas vin och diskutera konst och design (hmm, godtagbar distinktion?) SÅ mycket bättre ^^



Vin (som jag inte kunde balansera utan att spilla på deras mattor).



Modellerna sportade vintageplaggen.



Jag och Johan drog ner medelåldern.



Den kände konstnären och lilliputten Ardy Strüwer.



Mannen till höger ser ut som James Liptons och Lars-Åke Wilhelmssons kärleksbarn.


Lägenheten

Jag behöver fyra pallar till mitt matbord så att jag kan börja bjuda hem folk. Min lägenhet är rätt bra planerad, om än inte jättestor, och jag vill maximera utrymmet. Problemet är att alla stolar/pallar är fula! Därför funderar jag på att köpa fyra skitfula och billiga pallar från IKEA och klä om dem i ett snyggt tyg ^^ En tavla köpt på någon second hand alternativt ett par mindre hyllor där jag kan ha glasen stående på väggen där bordet står skulle göra att utrymmet känns större....om jag väljer rätt hyllor/tavla of course.

Idealet skulle vara att klä pallarna (som är skitfula) i ett fantastiskt tyg från Svenskt Tenn och sprejmåla pallarnas bas (före tyget appliceras naturligtivs). Problemet är att tygerna är svindyra (typ 900 kr metern) så det får väl bli ett billigare. Funderar lite på att göra ett eget tryck. Pallarna är bara 45 cm höga, så möjligheten att kunna lägga på ett par cm genom att fylla ut toppen med skumgummi är väldigt lockande. 

Jag ska inte fråga vad ni tycker om tygerna, för nästan alla avskyr mönstren som jag brukar gilla XD





The Gossip - Heavy Cross

Såg precis att The Gossips nya video till "Heavy Cross" lagts ut på youtube (rysligt bra kvalitet) av Perez Hilton.

Videon är snygg, och trots att "Heavy Cross" inte är min favoritlåt av bandet så är det kul att se att Beth och de andra sakta men säkert klättrar på musikvärldens stege. Jag har följt bandet sedan innan det blev creddigt att gilla dem så det känns lite extra fint när deras arbete uppmärksammas ^^ Beth är också lite extra hatad av många tonåringar världen över just nu sedan hon proklamerat att Katy Perry utnyttjar hbt-världens stereotyper för att marknadsföra sig på ett ytterst tvivelaktigt vis (marginalisering av lesbiska) samt  att hon inte är en riktigt artist.

http://www.youtube.com/watch?v=KLLxdcrk0-s&eurl=http%3A%2F%2Fperezhilton%2Ecom%2Fpage%2F2%2F&feature=player_embedded

Här är ett nytt liveframträdande:

http://www.youtube.com/watch?v=wgCzi9P7Fog&feature=related

QI - snälla Sverige köp in det här programmet



(Bilden är klickbar, fantastiskt exempel på programmets upplägg)

För några månader sedan så fick jag höra om planer att köpa in programmet QI till Sverige. QI står för "Quite Interesting" och är en slags anti-frågesport där det är den logiska slutsatsen, svarets längd och den medverkandes kreativitet som ger poäng. Ett svar liknande de ensvarsfrågor vi ser i de kioskintellektuella Jeopardykopiorna som sprider sig över världen (läs: "Sveriges smartaste barn" etc.) uppmuntras INTE, istället så bör svaret inte bara vara rätt utan också intressant och väl utvecklat med plats för egna analyser. Det ska dock sägas att frågorna i programmet är så svåra och så diffusa att nästan inte ett enda korrekt svar givits (utan hjälp) än så länge.

Programmets värd är den fantastiske Stephen Fry, en roll som på många sätt går hand i hand med hans epitet "Englands smartaste kändis".

Programmets upplägg är som följer:

En panel bestående av 3 fasta och en tillfällig medverkande utgör programmets grund. Den sista ronden skiljer sig från programmets övergripande konstruktion genom att bestå av frågor som verkar vara enkla med uppenbara svar men som egentligen kräver ett mycket intrikat svar. Ett annat inslag är också återkommande uppgifter som varierar kraftigt från program til program. Ett exempel är en gång då alla medverkande fick veta att minst en fråga genom programmets gång skulle relatera till elefanter, alla fick därmed en elefant på en pinne som man skulle vifta med då man trodde att svaret skulle kunna ha någonting med elefanter att göra.

På programmets hemsida sammanfattar man konceptet på följande vis:

"We live, they say, in The Information Age, yet almost none of the information we think we possess is true. Eskimos do not rub noses. The rickshaw was invented by an American. Joan of Arc was not French. Lenin was not Russian. The world is not solid, it is made of empty space and energy, and neither haggis, whiskey, porridge, clan tartans or kilts are Scottish. So we stand, silent, on a peak in Darien a vast, rolling, teeming, untrodden territory before us. QI country. Whatever is interesting we are interested in. Whatever is not interesting, we are even more interested in. Everything is interesting if looked at in the right way. At one extreme, QI is serious, intensely scientific, deeply mystical; at the other it is hilarious, silly and frothy enough to please the most indolent couch-potato."

Stephen Fry läxar upp deltagare

Digestive = medicin?

Kinesiska namn

Bra vecka.

Har varit på några opponeringar i veckan, ska på en till imorgon. Annars så har jag haft ett genombrott i skrivandet av kandidatuppsatsen plus mycket uppmuntrande feedback från min handledare så gav mig beröm för min uppsats enorma komplexitet ^^ Det är så att jag spricker av uppblåsthet. XD

Nu återstår det bara att klippa sig och köpa/sy in nya skjortor så kan sommaren börja.

Här är en bild föreställande Uma Thurman. Jag gillar henne bäst utan smink, men den här bilden är ny:


Alphonse Mucha

Det är lustigt. För några månader sedan så köpte jag en antik ram med en urklippt bild inramad, jag visste att konstnären var känd men att bilden också var en reklamaffisch. Linn berättade för mig vem konstnären var, men jag glömde bort det när jag sedan skulle berätta för någon annan om ramen jag köpt. Idag tänkte jag på det igen och slog samtidigt på tv:n. Nu råkar 8:an vara en av mina favoritkanaler, där finns fantastiska kulturprogram och just idag råkade ett handla om Alphonse Mucha, mannen bakom den inramade affischen ovanför min säng.

Mucha var från vad som nu är Tjeckien och gjorde smått fantastiska affischer/tavlor som påminner om Klimt (något som inte är alltför underligt eftersom att Mucha var en del av Art Nouveau/Jugendstil precis som Klimt) men även om Carl Larsson (tänk Midvinterblot).

Programmet tog upp Muchas framgångar som affischtecknare, hans nationalromantiska motiv, hans mörkare teckningar som han vägrade att ställa ut samt hans nyfunna framgångar på den amerikanska kontinenten efter att hans eget land tagit avstånd från hans konst som man ansåg blivit för nationalromantisk och allegorisk. Han var tydligen också en av landets främsta frimurare så jag kanske tackar den svenska frimurarordern lite extra för mitt stipendium från gymnasiet genom att lyfta fram honom ;P Tyvärr så lyckades jag inte hitta några av hans fantastiska teckningar, teckningar som skiljer sig markant från resten av Muchas konst och snarare för tankarna till Goyas mörkare perioder.

Nåväl, jag ska inte djupanalysera Muchas influenser, stil und so weiter.....så titta på några bilder och make up your own mind:




Del ur förarbetet inför Muchas sjätte allegoriska panel.




JOB av Alphonse Mucha - detta är affischen jag har inramad.





Allegori över Bosnien-Herzegovina.





Svantovit Celebration on the Island of Rügen: del ur Muchas magnum opus: "Slovanská epopej" eller "The Slav Epic".

(Svantovit var en fyrhövdad krigsgud i den till större delen okända slaviska mytologin. Fadern till alla andra gudar.)





Liljornas Madonna

Natträdgården - jakten på semikolon



Som få av er där ute vet så har jag under de senaste åren skrivit manus till en egen bok: Natträdgården. Titeln är ny, men konceptet är äldre. Jag kommer i nuläget inte avslöja något om själva handlingen, det ligger egentligen inte för mig att ens skriva eller tala om boken som koncept. Nu har jag dock kommit så långt i kampen för att återta mitt sedan länge förlorade kreativa ego att jag jag känner att jag VILL skriva om arbetet.....kanske för att det blir mer verkligt för min trasiga hjärna om det ligger prestige i att färdigställa den.

Än så länge så finns det bara fragment, jag har alltid varit mer poetiskt än skönlitterärt lagd och de få framgångar jag haft med mina tidigare alster (vunnit en novelltävling, några dikttävlingar och diversa andra saker) har huvudsakligen varit extremt korta till sin karaktär. Beslutet att ge mig på en längre bok fattade jag redan när jag var 15 - ämnet har dock varierat tills för ungefär 1,5 - 2 år sedan.

Jag satt och filade på min prolog inatt. Till skillnad från resten av boken så är den mycket mer poetiskt orienterad, men utan några av poesins mer excentriska idéer kring grammatisk uppbyggnad. Det för oss nu till ämnet för det här inlägget, nämligen semikolon. Semikolon är en stående favorit för mig inom grammatiken, dock vågar jag aldrig använda det eftersom att det krävs mycket för att det ska lyfta en mening; även då man använder det korrekt. Sen ska här tilläggas att jag haft mina duster med semikolon, mitt grepp kring grammatiska regler är inte särskilt starkt utan jag tenderar att sätta ut saker på känn snarare än genom analys........jag är inte ens säker på om jag använde det rätt i den här texten, det bara kändes bra. Antagligen så använde jag det fel och jag förutsätter att den som inser det rättar mig, detta är ytterligare ett bevis på min ovana att använda det i meningar som inte är korta och poetiska, jag har inget grepp om tecknet i längre meningar. Min styrka har alltid legat i min känsla för språkliga nybildningar och subtilt poetiska ordval, min svaghet i grammatiska regler. Inom engelskan är semikolon vanligare, kanske är det därför som det kommit att figurera oftare även i svenska texter, men när man översätter det engelska användandet till det svenska språket så blir resultatet ofta banalt eller pretentiöst. Engelskan är också ett mycket mer banalt språk än svenskan, inte på det sättet att det skulle vara sämre, men svenskans grammatiska regler och ordbildningar är ofta excentriska in absurdum....ibland finns det inte ens fog för den grammatiska utvecklingen. Engelskan är till sin karaktär ett mer flytande och subtilt språk. Semikolon kommer, för mig, alltid att vara förknippat med poesin snarare än skönlitteraturen. Det är också där det numera används i Sverige, semikolon figurerar alltmer sällan i tidningar och böcker, något som jag kanske inte direkt motsätter mig men på något vis ändå sörjer. Språket blir mer akademiskt korrekt och mindre nyskapande samtidigt som många journalister uppvisar en skrämmande okunskap, inte nödvändigtvis på det grammatiska området utan snarare i fråga om ren ordkunskap.

Jag vill dock poängtera att jag innerst inne är en språkanarkist, reglerna vi omger oss om är ibland skrattretande konstruktioner som till syvende och sist dock finns där av en anledning. Det är också skillnad på allmän journalistik och poesi i fråga om litterär målsättning.

Jag vill så gärna behålla de semikolon jag satt ut i prologen, men frågan är om min ovilja att använda dem i de mer skönlitterära delarna kan leda till att boken känns mer.....splittrad(?) Jag får ta och fundera på det här, det kanske blir så att jag för in några fler avsnitt som kan meritera användandet av ett semikolon eller två............under tiden så nöjer jag mig med den moderna motsvarigheten till 1800-talets favorit, nämligen tanksträcket.

Rip-off.

Jag ville ju också lägga upp något om Bukowskis, det är ju ändå moi som är residerande konstvetare här, men eftersom att Johan redan visat alla den fantastiska "Gaya" på sin blogg så väljer jag att lägga upp några mer groteska exempel från Bukowskis sommarauktion:

Getsemane av Collin D Shingleton - 4000-6000 kr i utrop. (Present till L.J tydligen ;P)



La Caracola av Carlos Vazquez - 25000-30000 i utrop. ("Snigelkvinnan" kallade vi henne)



Ridstövlar av Gucci - 1500-2000 kr i utrop (Say goodbye to your legs)



Flicka med ridspö av okänd konstnär - 6000-8000 kr i utrop (Visst är den grotesk? Den stirrade på oss när vi pratade med Linn.)



Väska av Louis Vuitton - 8000-10000 kr i utrop (Detta var Johans favorit, han skulle tvunget ha den.)



.......

Nu följer två av mina favoritföremål (utöver "Gaya")

Vaser från Kina - 20000-30000 kr i utrop (Underbara! Ser nästan ryska (St.Petersburg) ut!)



Man i duffel av Alvar Jansson - 6000-8000 kr i utrop (Penseldragen är helt FANTASTISKA! Den  här bilden gör den inte rättvisa!! Jag vill att ALLA genast studerar full screen-versionen på Bukowskis hemsida!)


NO!

"'I'm never going to be in danger of getting a

Nobel prize for literature, I'm a storyteller, not a prophet. I'm just interested in a good story'." /D.E

"I am here to teach a generation or two how to read. After they've finished with me and I don't challenge them any more, they can move on to somebody important like Homer or Milton." /D.E

En av min barndoms stora namn har gått bort :(

David Eddings, en av två fantasyförfattare jag egentligen gillat, har dött. Jag vet att Eddings inte direkt var "högkulturens" fanbärare, men jag älskade hans böcker när jag var yngre och för bara en månad sedan bestämde jag mig för att läsa igenom en av hans serier igen.....jag läste ut sista boken idag, lustigt egentligen (även om han dog den 2:a juni).

Nåväl, inga fler himlastormande böcker med temat gott vs ont och återkommande mallar för persongalleriet då. Om inte hans fru väljer att fortsätta att skriva såklart.....men jag gillade ändå böckerna från 80-talet bäst. Dock ska här nämnas att det var bl.a. Eddings som på allvar fick mig att börja läsa episka romaner från 1600-talet och framåt......to be fair så var Eddings även en av anledningarna till den stora bokhysterin bland ungdomar på 80-talet....så jag tycker ändå att han kan gå ur tiden med viss stolthet

Uppdatering:

Leigh Eddings dog tydligen 2007, så glöm det där om att hans fru skulle fortsätta skriva.


Hej och hå!

Jag har pecis haft den konstigaste krampen jag någonsin varit med om :P Istället för att sätta sig i foten, en tå eller i vaden så satte den sig i en enda led i ankeln. Resultatet blev att min fot böjde sig själv inåt så pass mycket att jag riskerade att bryta den om jag försökte gå på den.......och det är faktiskt ingen överdrift XP

Nåja, man lär så länge man lever.

JOY!

Ny besatthet:

Stephen Frys blogg!!!!! OH JOY! En blogg som jag verkligen älskar att läsa ^^

http://www.stephenfry.com/blog/2008/12/beauty-of-soul-oscar-wilde-anton-chekhov/#comments
........

Beauty of Soul: Oscar Wilde & Anton Chekhov
Monday, December 1st, 2008

Everything we know about people is wrong.


Well, perhaps that's going a little far. But, really. Take Oscar. Oscar Wilde. He stands for one thing and one thing only. Wit. Sharp wit. Glittering wit. Keen, wicked, penetrating wit. Camp. Clever. Crushing. Proud, peacocky and impertinent.


Wrong. Wrong, wronger, wrongest.
 

Certainly Wilde was witty, certainly he is remembered for firing off epigrams like a belt-fed mortar. But look properly at the man and his works and you will see that the spirits that most animated him were in fact those of sympathy and imagination., which are really one spirit. Wilde was an artist; he was of course prince among artists in his time. He championed art above everything. But that is because he understood that art is the product, not of intellect, wit or superior faculties of understanding, but of imagination. As it happens he had intellect, wit and superior faculties of understanding and he had them in spades. Such qualities can make a critic, a businessman, a lawyer, a politician, a scholar or a general. They can fit a person to be almost anything; anything, that is, but an artist. To be sure they are fine qualities for an artist to have, but they are not necessary or sufficient for the making of an artist. For that what is needed is imagination. (...)




Ahhh ^^



Jag känner mig ovanligt synkad med livet för tillfället. För första gången på 2 månader så har jag skrivit på mitt manus, jag har läst ut flera böcker sedan i lördags och t.om. gått och handlat i ett linne! Uppsatserna går bra också, framförallt den i idéhistoria som verkligen fått ett genombrott under de senaste 3-4 dagarna.

Jag var lite trött på att skriva dock, så jag surfade lite på nätet och fann en lång artikel gällandes en av mina absoluta favoritartister: Beth Ditto. Beth är, för alla som inte vet, sångare i "The Gossip" och verkar plösligt ha blivit en stor stjärna även i modevärlden(?!?). Karl Lagerfeldt, Kate Moss och Stella McCartney är tydligen upp över öronen förälskade i XXL-sångerskan från Arkansas som aldrig hymlat med sina åsikter om modevärldens ofta sjuka ideal. Hon har t.om. gått så långt som att lägga på sig vikt istället för tappa den hon redan har just to prove a point (huruvida det är en efterhandskonstruktion eller inte kan jag inte svara för).

Oavsett vilka åsikter man har om över och undervikt så är hon en av mina favoritsångerskor och trots att jag länkat till hennes videos tidigare så gör jag det ytterligare en gång:

http://www.youtube.com/watch?v=3W5NXrA6kKk

http://www.youtube.com/watch?v=PinbakYCbhc

http://www.youtube.com/watch?v=F9eH4QpDUd0

http://www.youtube.com/watch?v=yiRHcA6nPUE&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=i6k1I_OnjTU

RSS 2.0